Undrar lite grann om vilka regler det gäller i Norge för publiceringen av namn och bild på en mordmisstänkt alt. dömt gärningsman?

Hittar två olika fall, där det framkommer två olika sätt att hantera publiceringen, nämligen,

1) Fallet med Eirik Engen Forbord, som knivmördade en 15-ärig flicka i november 2009
2) Trippeldrap i Tromsø i mars 2009.

I fallet 1) så publicerade både namn och bild på den misstänkte och senare den dömde gärningsmannen.

I fallet 2) har man inte gjort det, även om domen är fastställt även av Høyesterett.

Båda gärningsmän har väl (lika) stora psykiska problem, men jag undrar om varför man behandlar dessa två fall olika? Finns det någon vettig förklaring till detta?

I Sverige hade man publicerat namn och bild senast efter den första domen (av tingsrätten), det gör man tydligen inte i Norge ...

Alternativt skulle någon vänlig själ kunna tipsa om ett norsk UG-forum, där man ev, tar upp sån't som inte vågas publicera på vanlig dagspress, dvs. en norsk motsvarighet till den svenska Flashback eller PI. I det fall, PM:a funkar bra.

Tackar för detta.

Antar dock att det självklart finns något motsvarande även i Sverige. Är det inte så i Norge också att efter det att domen har trätt i kraft så är det själva domsbeslut och all annan dokumentation rörande rättsfall offentlig enligt öppenhetsförordningen?

Det er ulik praksis på dette, man ønsker jo at drapsmannen skal komme rehabilitert tilbake til samfunnet etter endt soning, da er det svært ødeleggende med et stempel som drapsmann over seg. Dagbladet har fått sterk kritikk etter at de gikk ut med navn på den 18år gamle drapsmannen i Bjugn-saken, spesielt fordi DB gikk ut med navn og bilde på den siktede før han var dømt. For avisene er det opp til å vise skjønn og rette seg etter PFU, hvis ikke kan de risikere en erstatningssak.

Ytringsfrihetsprinsippet kan fort komme i konflikt med Straffeloven kap.23 Æreskrenkelser:

§ 246. Den som rettsstridig ved ord eller handling krenker en annens æresfølelse eller som medvirker dertil, straffes med bøter eller med fengsel inntil 6 måneder.

§ 247. Den som i ord eller handling optrer på en måte som er egnet til å skade en annens gode navn og rykte eller til å utsette ham for hat, ringeakt eller tap av den for hans stilling eller næring fornødne tillit, eller som medvirker dertil, straffes med bøter eller med fengsel inntil 1 år. Er ærekrenkelsen forøvet i trykt skrift eller i kringkastingssending eller ellers under særdeles skjerpende omstendigheter, kan fengsel inntil 2 år anvendes.

§ 248. Har den efter § 247 skyldige handlet mod bedre Vidende, straffes han med Fængsel indtil 3 Aar.

Under særdeles formildende Omstændigheder kan Bøder anvendes.

§ 249.
1. Straff efter §§ 246 og 247 kommer ikke til anvendelse dersom det føres bevis for beskyldningens sannhet.
2. Selv om det føres sannhetsbevis som nevnt under 1, er beskyldningen straffbar dersom den er fremsatt uten at der var noen aktverdig grunn til det eller dersom den ellers er utilbørlig på grunn av formen eller måten den er fremsatt på eller av andre grunner.
3. Straff efter §§ 246 og 247 kommer ikke til anvendelse på den som har vært pliktig eller nødsaget til å uttale sig eller som har uttalt sig til berettiget varetagelse av eget eller andres tarv, dersom det godtgjøres at han i enhver henseende har vist tilbørlig aktsomhet.
4. Bevis for sannheten av en beskyldning tillates ikke ført
a) for straffbar handling som den beskyldte er frikjent for ved endelig innenlandsk eller utenlandsk dom.
b) dersom retten enstemmig finner det utvilsomt at beskyldningen er utilbørlig uansett dens sannhet og at nektelse av bevisførsel er ønskelig av hensyn til den fornærmede. Sådan bevisførsel må aldri nektes dersom påtalemyndigheten eller saksøkeren på forhånd har tilkjennegitt at der vil bli påstått straff efter § 248 eller at der bare vil bli gjort sivile krav gjeldende.
5. Når bevisførsel om sannheten av en beskyldning er nektet, er der heller ikke adgang til bevisførsel om hvorvidt tiltalte (saksøkte) har trodd eller hatt grunn til å tro på beskyldningens sannhet.

Javisst, så funkar det säkert i teorin (och tydligen oftast även i praktiken). Tänkte bara det att, om jag (som privatperson) går till en tingrett i Norge och ber att få se/läsa om ett visst rättsfall, då är retten skyldigt att visa/ge mig alla handlingar rörande just det fallet eller hur?

Såklart, får jag inte publicera dessa uppgifter, men det lär bli lite svårt att kontrollera ...