1. Ja jag arbetar självständigt. Tar betalt innan om det är inte är någon jag stoler på. Det hände en gång i början att en man, som utgav sig för att vara polis, inte hade kontanter på sig och skulle "ta ut efteråt". Han legitimerade sig inte men visade en kaffekopp från Oslopolisen. Efter att vi hade haft sex så sa han att det inte var skönt och körde ut mig. Hotade att anmäla honom men beslöt mig sedan för att skita i det eftersom det hade kunnat ödelägga mycket om det visade sig att han faktiskt var polis.

2. Ja, det har hänt att folk genomskådat mig. Men i dessa fall har personerna snarare känt sig skyldiga över att ha legat med någon som inte njuter av det, än att vara besvikna och pröva att få ned priset.

3. Den intensivaste arbetsuken så träffade jag 3 kunder mån-tors för sammanlagt 4000 kr och reste sedan utomlands över helgen för 750 euro. En dålig uke så träffar tjänar jag 2-3000 kr. Men det finns mer kunder än vad det finns tid/ork. Man måste alltid fixa mer pengar innan man börjar bli sjuk från heroinet. Under avtändningen kan jag fysiskt sett inte resa mig ur sängen + att man blir så mentalt sliten och paranoid att det blir vanskilgt att träffa andra människor.

4. Det finns en marknad för män som säljer sex till kvinnor. Dock är det en liten elit som lyckas eftersom det generellt sett är svårare att tillfredställa en kvinna. Hon vill inte bara att du har en stor kuk, snygg kropp och är uthållig utan även att du ska vara romantisk och får henne att känna sig sexig. Har dock ingen personlig erfarenhet.

5. Mitt senaste förhållande tog slut för lite mer än ett år sedan. Det varade tre år och tog slut just pga. att missbruket höll på att spåra ur. Vi har fortfarande lite kontakt eftersom vi i grund och botten var väldigt kära i varandra. Har haft sex med jenter 2 gånger efter det men det var engångsgrejer.

Har svårt att se mig själv i ett förhållande igen, iallafall om jag fortsätter knarka. Sen så är det lite skummelt med förhållanden eftersom jag är konstant rädd för att bli bedragen, lämnad och få mitt hjärta krossat. Men, vem är inte det? Men om jag skulle träffa någon som det verkligen klickar med så skulle jag inte kämpa emot.

6. Ja, jag har varit på avrusning. Ett par avgiftningar på 2 uker och en längre behandlingshemsvistelse på 8 månader. Detta är något som satt stora spår i mig. Mitt missbruk är helt mitt eget fel och jag vill inte skylla ifrån mig - men efter det så blev allting mycket värre.

Min bästa vän tog livet av sig där inne. Nya drogkontakter etablerades. Tiden fördrevs med att prata om droger. Och samtidigt var mina vänner ute i sommarvärmen, levde sina liv och tog examen från vidaregående. Kändes som att jag inte hade någonting att komma tillbaka till förutom drogerna.

Lever mycket i det förflutna. Vill inte acceptera att mamma dog när jag var liten. Vill inte acceptera att pappa är alkis och skiter i mig. Vill inte möta verkligheten och behöva bli vuxen.

Att ta sig igenom den fysiska abstinensen har alltid varit hanterbart men det är efteråt, när man lämnas kvar med ett stort svart hål i själen och ångest över alla år och chanser som man kastat bort; som jag börjar igen. Jag trivs på något sätt i mörkret och misären. Där behöver man inte känna så mycket.

Och tack för alla snälla ord och tips. Det betyder mycket och jag önskar all lycka till er!